PopVet - Populärvetenskap

Populär Vetenskap

 

 

 

 

 

En annan populärvetenskaplig artikel: HDTV på svenska

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Alla lediga jobb i Sverige

 

Seniorsajt - Vi Seniorer

De första européerna

av Juan Fernández

För cirka 45.000 år sedan, under ett intervall av förbättrad klimat tillhörande den senaste istidsperioden, vandrade de första människorna av vår egen typ in i Europa. Efter en fyndplats i Frankrike kallas de för cro-magnonmänniskor, eller för Homo sapiens om man använder Carl von Linnés klassificeringssystem (första ord = släkte, andra ort = art). Deras väg in i vår kontinent tog dem från Mindre Asien till Balkanländerna och därifrån till de isfria områdena i Europa mellan Uralbergen, Atlanten och Meddelhavet (se bilden Världen under Homo erectus tid). Under expansionen genomkorsade de en kontinent med vitt utspridda grupper av neanderthalare som enda ockupanter. De nykomna människornas stenredskap har arkeologerna hittat överallt och redan för ca 38.000 år sedan finner vi deras spår i Portugal. Med dem introducerades i Europa aurignacienkulturen, den första av de stenålderskulturer vars redskap tillverkats av spån (minst två gånger längre än bredda). Dessa spån slogs av ifrån prismatiska stenblock, vilket tillåter tillverkaren att producera ett större antal redskap per kilo råvara. Denna teknik står i bjärt kontrast till den som dittills brukats av neanderthalarna, som huvudsakligen gick ut på att slå av korta skivor ifrån diskformade stenblock.

Världen under Homo erectus tid
Världen under Homo erectus tid

Dessa två människotyper skilde sig markant från varandra. Cro-magnonmänniskorna var långa, med långa armar och ben, och betydligt kraftigare byggda än den moderna genomsnittsmänniskan. Utseendemässigt påminde de om oss, fastän med mer markerad huvudrelief. Om cro-magnonerna var kraftiga, var neanderthalarna byggda som tyngdlyftare. De var betydligt kortare, med korta ben och långa armar. Huvudet såg ut som om kraniet hade byggts upp runtom en rugbyboll - med utomordentligt tjocka ben, enorm näsa och bakåtlutande panna och haka. Men deras kranievolym var något större än cro-magnonernas, och bådas var något större än vår. I kroppsbyggnad kan en jämförelse med skådespelarna Arnold Schwarzenegger och Sylvester Stallone, som neanderthal respektive cro-magnon, bäst illustrera skillnaden mellan dem sinsemellan och gentemot oss.

Skillnader mellan neanderthalare och sapiens
Några skillnader mellan neanderthalare och sapiens.

Skilda traditioner

Dessa två olika teknologiska traditioner, liksom de två olika människotyper som uppbar dem, hade emellertid ett gemensamt ursprung. För omkring 450.000 år sedan var de bebodda delarna av Afrika, Europa och Asien väster om nordöstra Indien och Centralasien gemensam grund för det acheuléenska teknokomplexet, även benämnd acheuléenkulturen, med flera olika regionala varianter. Denna kultur tros ha utvecklats i Etiopien för 1,7 miljoner år sedan av en särskild människotyp - Homo erectus (tidigare benämnd Pithecanthropus och Sinanthropus). Från Östafrika spreds kulturen under den följande miljonen år åt alla håll på den afrikanska kontinenten och därifrån till Asien och Europa.

Kulturer i Afrika och Eurasien
Kulturer i Afrika och Eurasien (Fjärran Östern undantaget)

Europa nåddes först av en eller flera erectusgrupper som fortfarande inte kände till den acheuléenska teknologiska traditionen. De trädde in i kontinenten för minst 800.000 år sedan, antagligen under en varm period. Deras ben och redskap har av arkeologerna påträffats i Atapuerca, norra Spanien, som numera är vår främsta europeiska kunskapskälla för denna period.

Vår planets nyckfulla klimat och människans utveckling

Sedan mer än 4 miljoner år har jorden skakats periodiskt av tider med kallare och varmare klimat än den nutida. Lättast att identifiera är de som inträffat under den senaste miljon år. Under de kalla faserna (isperioder) medverkade glaciärbildningar i bergskedjorna och öken- eller tundrabildning på slätterna till att sinsemellan isolera vidsträckta områden. Havsnivåns sänkning, till följd av nedfrysningen av stora vattenmassor, skapade däremot kontinentala broar som på sina håll kunde underlätta förflyttningar till fots mellan öar och kontinenter. (Se bilden Världen under Homo erectus tid ovan.)

Dessa sekvenser av kalla och varma perioder skulle sedan dess fortsätta oavbrutet. Idag befinner vi oss i en varmare period, efter den senaste istiden som slutade för 10.000 år sedan. De enorma geografiska avstånden och de massiva bergsglaciärerna isolerade sydöstra Asien från resten av världen på ett mer effektivt sätt än de isolerat sinsemellan andra geografiska områden i Afrika och västra Asien, emedan norra Europa och norra Asien förblev under tusentals år övertäckta med massiva ismassor som gjorde dem helt obeboeliga och omöjligtgjorde invandringen till Amerika. Vad sydöstra Asien beträffar var konsekvensen av allt detta att den följde en gentemot resten av världen mycket självständig kulturell och genetisk bana, som kännetecknades av utvecklade varianter av den afrikanska kulturen som föregick den acheuléenska samt av sentida utvecklingar av den lokala erectus typen.

Grovt parallella genetiska och kulturella utvecklingslinjer

På grund av den enorma geografiska utspridningen och medföljande isolering, utvecklades inom den acheuléenska världen flera varianter - såväl kulturella som genetiska. Vissa forskare talar även om minst två olika närstående arter - Homo ergaster, afrikansk, och Homo erectus, östasiatisk. För enkelhetens skull skall vi behålla namnet erectus för båda två. Till Europa kom den achéulenska teknologin för ca 500.000 år sedan. Kom den med nya erectus grupper eller spreds den helt enkelt genom kontakter människor emellan? Det finns indirekt bevis* (se Homo heidelbergensis och neandertalarna nedan) för att nya grupper kom med de nya teknologiska innovationerna. Förmodligen assimilerade de sina föregångare. Spår i form av redskap och ben har påträffats på flera olika håll i Europa - i Atapuerca igen, i Tyskland, Ungern, Frankrike. De grupperas inom en ny art med namnet Homo heidelbergensis, efter platsen för det första fyndet. I Afrika och Asien fanns liknande människotyper på jämförande utvecklingsnivåer.

Hominider, tid och kulturer
Hominider, tid och kulturer

För kanske 200.000 år sedan utvecklades moustérienkulturen ut ur acheuléenkulturen, antigen i Mellanöstern eller i norra Afrika, och därifrån spreds den västerut fram till nordafrikanska atlantkusten, norrut till Europa och österut fram till centrala Asien. I andra delar av den gamla acheuléenska världen utvecklades relativt sett liknande kulturer i jämförbara utvecklingsstadier. Samtidigt utvecklades lokalt från H. heidelbergensisstadiet flera evolutiva linjer, som befann sig i med varandra jämförbara utvecklingsnivåer. Bland dessa nya former fanns förfäderna till neanderthalarna och till H. sapiens, vår egen art. Neanderthalförfäderna i västra Asien och Europa, sapiensförfäderna fortfarande kvar i Östafrika. I sydöstra Asien och angränsande öar kvarstod däremot en lokalt utvecklad form av H. erectus.

Flintredskap från Acheuléen respektive Moustérien
Flintredskap från Acheuléen respektive Moustérien

Under lång tid var moustérienkulturen gemensam egendom av förfäderna till såväl neanderthalare som moderna människor. Men på flera olika punkter i södra Afrika, nordöstra Afrika och Israel-Libanon dök redan upp för omkring 70.000 år sedan sporadiska användningsförsök av spåntekniken i miniformat. Vi är ovetande om dessa processers slutliga öde, men i vilket fall som helst är spånteknikens tillkomst i Sydvästasien ett etablerat faktum omkring 20.000 år senare. På flera olika håll i Mellanöstern och Nordöstra Afrika utvecklades ifrån den nya traditionen olika kulturgrenar som var antingen moder- eller systerkulturer till aurignacienkulturen. Norr och nordväst om dem fortsätter neanderthalerna att i sin geografiska isolering använda sina moustérienredskap.

Efter Homo sapiens inträde i Europa försvann neanderthalerna. Det har argumenterats att de första moderna européerna utrotade dem. Det är föga troligt. Etnografisk kunskap om våld mellan grupper med primitiv teknologi visar att strider aldrig uppgraderar till sådana ytterligheter. De har helt enkelt inte den teknologi som krävs för etnisk utrotning. Sapiensmänniskorna förfogade över en något modernare teknologi än neanderthalarna, och hade dessutom - har det föreslagits - mer utvecklade språkfärdigheter. Allt detta gjorde dem mycket mer effektiva på att samordna deras gemensamma aktiviteter i utnyttjandet av miljön. I den dagliga kampen för överlevnaden i en hård subartisk miljö med knappa resurser innebar en fördel för den ena gruppen automatiskt en nackdel för den andra. För 28.000 år sedan försvann de sista neanderthalarna från den iberiska halvön, deras sista tyllflyktsort. Blev det korsningar mellan dessa två närbesläktade människotyper? Korsningar mellan närstående arter är möjliga och genererar ibland fertila individer som i sin tur kan producera avkomma.

Vi kan föreställa oss mötet mellan dem - rädsla för det okända, som alstrar misstänksamhet, spänning och, eventuellt, våld. Men också möjligheten till stegvis tillvänjning, som kunde leda till sociala kontakter. Med tanke på vad vi vet om sentida historiska möten mellan olika etniska grupper, skulle det vara förvånande om möten mellan neanderthalare och sapiens inte ledde till åtminstone sporadiska korsningar mellan dem. Men den moderna DNA tekniken har inte hittat några spår av neanderthalgener bland oss. Å andra sidan har på olika fyndplatser grävts upp ben, vars säregna kombination av moderna och neanderthalliknande drag är svårt att bortse ifrån. Sista ordet har knappast blivit sagt.

* Homo heidelbergensis och neandertalarna

Genom DNA-forskning har man kommit till slutsatsen att våra förfäder och förfäderna till neanderthalarna gick skilda vägar för 500.000 år sedan. Detta innebär att den genetiska kontinuerliga kontakten mellan dem avbröts då, t ex genom att de ena vandrade norrut, bortifrån den andra populationens hemtrakter, eller att de isolerades geografiskt av klimatiska omvälvningar - eller bådadera.

Publicerat 2008-02-25.

Sitemap  |  Copyright by Inskrift  -  Kontaktformulär (klicka)